Sen jag började blogga om mat på Trollcaféet har jag fått många nya blogg-vänner. Flera av dem skriver om annat än mat, just böcker är populärt. Tex min kära vän på Bakbokmat som skriver om just böcker och mat. Hon hade en post om barndomsminnen till böcker för ett tag sen. Det fick mig att börja leta runt bland mina böcker. Eller underbara Sofia som gärna tipsar om böcker för både stora och små. Jag har hittat mycket jag vill läsa! Jag brukar inte skriva så mycket här, men allt jag vill skriva funkar inte på Trollcaféet. Som boktips. Men den här boken är för bra för att undanhålla. Jag hittade den när jag letade efter mina gamla ungdomsböcker åt Stortrollet. Boken heter ”Vår sista sommar” och är skriven av Lois Lowry. Den går inte att köpa ny längre, men finns ibland på Bokbörsen eller Tradera. Den finns att låna på ett tiotal bibliotek så fjärrlån kan vara bra. Mitt ex är från mitten av 80-talet nångång. Jag var med i Wahlströms bokklubb då, fick jättebra ungdomsböcker varannan månad eller nåt sånt. Det finns många bra böcker från den tiden o detta är en av de allra bästa jag läst.

Boken handlar om två systrar, Meg och Molly. Bokens berättare är Meg, och den är nästan skriven som en dagbok. Lite småpratig och verkligen skriven utifrån en trettonårings vy. Systrarna är väldigt olika, Molly är söt och poppis, Meg är alldaglig och lite tillbakadragen. När familjen flyttar ut på landet är det för att pappan ska skriva en bok. Molly får snabbt vänner i skolan medan Meg blir vän med den äldre grannen Will. Men så blir Molly svårt sjuk och Meg har svårt att acceptera hur sjukdomen förändrar hennes syster. Läkarna testar olika mediciner på Molly vilket retar Meg, kan de inte bara ge henne rätt tabletter med en gång?

Det här är en otroligt bra bok! Jag älskade den som pre-tonåring och jag älskar den ännu. Läste om den igårkväll, och den får mig fortfarande att börja gråta. Jag förstår den säkert bättre idag, men minns den inte som svår på nåt vis. En del saker är ju gammalmodiga idag. Meg bygger ett mörkrum och labbar med framkallning av foton, det kan inte dagens unga relatera till alls. De vet väl inte ens att man kan få foton på papper…

Som jag skrev hade jag tänkt låta Stortrollet läsa den här boken. Men lite rädd är jag att den ska vara för jobbig för henne. Hon är känslig, tösabiten. Och den här boken är både otäck ibland och sorglig en hel del. Samtidigt är den ju så himla bra. Frågan är om hon är stor nog till den. Jag tror det. Det är den typ av bok hon gillar, inte en massa romantik men ändå mycket känslor. Inte alls en hästbok. Hon älskade ju ”den hemliga trädgården” som jag också fick ur samma bokklubb. Men den är inte sorglig på det viset. ”Vår sista sommar” gör ont att läsa, den är grymt välskriven och träffar rakt i hjärtat, precis som jag kom ihåg det. Jag får väl helt enkelt se till att prata mycket med tösatrollet om boken.