Lördagen var vår sista dag på Milos.

Vi gick upp ganska sent och åt frukost ute på altanen. Såg till att äta upp flingorna vi hade, och dricka upp juicen. Allt eftersom packade vi ner mer o mer som vi inte skulle behöva mer. Vi gjorde även webincheckning för resan in till Aten, så det var klart.

Eftersom vi hade lovat trollen att vi skulle kolla om det gick att köpa heliumballonger utan att få dem uppblåsta, tog vi med Annelie ner till stan. Ballongerna var nog dyrare än jag hade tänkt, men trollen har varit så rediga hela resan, att det var värt det. Vi köpte även en kabinväska, eftersom det kändes lite tveksamt om allt bagage skulle gå att packa ihop igen i de väskor vi hade.

Efter svängen på stan bestämde vi att det var hög tid för en sista sväng till stranden. Vi packade ner våra handdukar, snorklar och badkläder och traskade ner till Lagada. Lilltrollet var först i, men jag lyckades få doppa mig först. Maken tyckte det var kyligt, men det var nog snarare vinden än vattnet som var kallt. Efter några minuter gick jag upp efter våra snorklar och vi drog med lilltrollet ut för att leta fiskar. Stortrollet nöjde sig med att använda bara cyklopen, hon tycker snorkeln är otäck. Vi såg en hel massa spännande firrar runt ett stort tångrev. Fortsatte ut bland massa stenar, där det även låg båtar förtöjda. Där fanns det snäckor bland stenarna, och nån sorts runt snäck-liknande som vi tror är sjöborrar. Lillan lessnade och tog sig in till strandkanten, där hon och storasyster lekte på egen hand, och simmade en hel del. Älsklingen och jag fortsatte snorkla och plocka snäckor.

När vi blev för kalla gick vi alla upp på stranden och la oss. Snäckfynden beundrades, framförallt en liten spiralsnäcka som maken hittade på bara några decimeters djup! Jättevacker! Vi värmde oss genom att ligga i solen en bra stund och finputsa solbrännorna lite in i det sista. Mina smalben fick nog mer sol än de ville, för de svider rejält efteråt. Stortrollet läste ut en bok hon haft med sig och lilltrollet byggde en modell av turbåten vi åkt i sanden.

När vi var riktigt varma gick vi i och snorklade en gång till. Hittade ännu fler sjöborrar och snäckor. Både maken och jag kom på tekniken för att kunna dyka ner och plocka på botten, trots det salta vattnet. Nu insåg vi även varför många av fiskarna var så sällskapliga. De har lärt sig att badare sätter i fötterna i botten, och då virvlas det upp massor av mat där. Framförallt när man plockat upp nåt på botten så var fiskarna där med en gång.

När vi ansåg oss vara färdigbadade var det dags att gå hem, duscha och gå och hänga alla badkläder hos Annelie. Hon har ett bättre klädstreck, så där torkade det bättre. Vi hade även gjort webincheckning för båda flygresorna hem, men behövde hitta nåt ställe där vi kunde skriva ut våra boarding pass.

Det var lättare sagt än gjort. De två internetcaféerna var båda stängda och nerplockade för säsongen. Resebyråerna hade inte alls lust att vara behjälpliga. Fotobutiken kunde bara skriva ut bilder. Bokhandeln hade inte datorerna igång. Vi gjorde även ett desperat försök hos biluthyraren, men han ville inte hjälpa oss. Så vi var lite bekymrade när klockan blev 18 och vi skulle gå för att äta.

Vi var överens om att vi skulle äta på Navagio en sista gång. Nikos hade fullt upp med andra gäster men kom ändå och hämtade våra beställningar. Den här gången hade vi lärt oss av erfarenheterna och beställde inga förrätter. Det var ett riktigt drag. Den här gången hade Annelie ringt och sagt vi skulle få zucchini-chips med tzatsiki. Sååå smarrigt! Jag gillar inte zucchini i vanliga fall, men de här var suveräna. Till huvudrätt åt jag och trollen seafood spagetti medan maken valde moussaka. Jättegott, och vi blev väldigt mätta. Maken passade på att fråga Nikos om hjälp med utskrifterna, och han hänvisade till en kille som satt på restaurangen och spelade WoW. Denne sa att den andra lilla bokhandeln skulle nog kunna hjälpa till. Så efter att vi betalat och kramat om Nikos och sagt farväl gick vi upp mot bokhandeln. På vägen kom vi på att vi måste köpa en present till trollens kusin oxo, så trollen och jag fixade det medan maken gick till bokhandeln. Och de kunde faktiskt skriva ut åt oss!

Vi fortsatte hem till Annelie där vi åt vattenmelon och glass. Satt och pratade en stund, packade ner våra nu torra badkläder och sa sedan adjö till även Annelie. Nu kändes det verkligen att semestern var över. Vi gick hem till hotellet, körde trollen i säng och packade sedan klart. Eftersom vi skaffat den nya väskan fick vi med allt och även ett par jättestora krabbskal vi fick av Annelie. Klockorna ställdes på 0540 och vi kröp i säng. Hade väldigt svårt att somna, var alltför mycket uppe i varv. Men tillslut lyckades vi.

Söndagmorgonen började lite väl tidigt med att stortrollet ramlade ur sängen. Hon kom ynklig in till oss och kröp ner. Hade inte gjort sig illa, men var ledsen. Eftersom det var varmt och inte brett nog för tre gick maken ut till hennes säng och vi sov vidare några timmar till. När klockorna ringde, vi hade ställt två klockor samt mobilen, hoppade vi upp, kastade på oss kläder och slängde i oss var sin liten yogurt. Sen ner med väskorna till den vänlige hotellägaren som lovat skjutsa oss till flygplatsen. Det brukade han inte göra för morgonplanet, med eftersom han var vän med Nikos, och vi var Nikos släkt så gjorde han det.

Väl ute på flygplatsen fick vi köa en bra stund. Det var några kanadensare som det var nåt strul för, så det tog en fasa tid. Och inte hade vi nåt för att vi checkat in via webben, det gick inte snabbare för det. Fast planet var försenat från Aten, så vi fick ändå sitta o vänta. När vi lyfte visade det sig att jag o lilltroll valt fel sida att sitta på, vi såg bara västra kanten av bukten. Stortroll och hennes far såg Adamas, Plaka, Tripiti och allt sånt vi kände igen. Flyget in till Aten tog ungefär en halvtimma. Vi fick våra väskor snabbt och bra och gick vidare till Departures-hallen. Där visade det sig att vi hade för gott om tid. Det fanns inga CUSSar för Brussel Airlines så vi fick vänta på att få lämna in våra väskor. När de väl öppnade visade det sig att de A5-stora boarding pass vi fått utskrivna inte funkade, streckkoden blev för liten. Så vi fick nya, vanliga, biljetter. Allt jagande av utskrift till ingen nytta…

Vi käkade ”frukost” på Dominos Pizza och gick sen runt och tittade. Det fanns gott om affärer, men inget direkt vi ville köpa. Säkerhetskontrollen var lite knöliga, de ville att vi packade ur kamerorna ur kameraväskan och de skulle kolla I datorn efter att den gått igenom röntgen. Trollen blev helt hysteriska när pappa hade missat några mynt i byxfickan och fick gå tillbaka för att lägga dessa i en plastback för att köra genom röntgen. De trodde att pappa inte fick sina pengar igen. Egentligen kan man ju undra hur nödvändigt det ska vara att köra €3 i småmynt genom röntgen, men det är ju sånna hysteriska säkerhetsregler numer. Väl igenom, o trollen lugnade, visade det sig att vårt plan bytt gate. Tackolov bara två portar längre bort, men det stod inte på andra sidan kontrollen. Jobbigt!

Vi kom på planet bra, de lät alla familjer med barn gå på först. Maken och stortrollet satt framför mig och lilltrollet. Det var betydligt bättre benutrymme på det här planet, och det fanns små skärmar som visade hur långt vi kommit. Dessutom var det klart och fint, så vi såg alperna och en massa annat. Jag satt och fotade med stortrollets kamera.

Vi var några minuter sena till Bryssel, och satte fart där. Sprang närmast till hamburgerstället där vi köpte lite mat att ta med. Maken sprang till whiskey-butiken och köpte två pavor. Sen rusade vi till den gate där vi skulle gå på nästa plan. Hann nästan äta klart, lilltrollet tog med sin dricka på planet. Den här gången fick trollen sitta brevid varandra och jag och maken satt brevid varanda. Han passade på att få lite välbehövlig sömn medan jag skrev det här. Stortroll skrev klart sin dagbok och lilltroll spelade sitt Nintendo DS.

Väl framme i Göteborg gick allt smidigt, Vi fick våra väskor fort, gick till bilen och åkte hemåt. Stannade i Partille och köpte kaffe, det var behövligt. Älsklingen körde som vanligt hela vägen, jag fattar inte hur han orkade. När vi sent om sider kom hem slängde vi i oss lite kvällsmat och packade upp det nödvändigaste. Ett av de stora snäckskalen vi fått av Annelie hade gått sönder, den väskan hade fått en del stryk. Två av sjöborreskalen var trasiga. Men annars har allt klarat sig bra. Nu är det sova som gäller, imorron är det jobb och vardag igen. Äventyret är över.