Näst sista dan på Milos. Nu var det hög tid för en heldag på stranden, nåt som både jag och stortrollet önskat. Det blåste visserligen som helskotta, men sånt kan väl inte stoppa en? Så efter frukost traskade maken ner till byn för att hyra en bil medan jag diskade och stortrollet skrev sin dagbok. Vi packade snabbt ihop badgrejor och rullade iväg. Bilen var en liten röd Cheva Aveo utan centrallås med med AC. Man kan inte få allt, och AC var väldigt trevligt.

Vi tog oss först mot det häftiga grottställe jag o älsklingen hittade häromdan. Tyvärr blåste det nu rakt in, och rejäl vind, så det vore självmord att försöka bada där. Vågorna slog åt alla håll, det var väldigt läckert, och läskigt enligt stortrollet. Lilltrollet däremot bara jublade, det var jättehäftigt. Hon ville hoppa i vågorna men fick nöja sig med att hoppa på land. Vi tog oss ner på den lilla stranden och blötte ner oss rejält när vågorna slog in längre än vi trodde.

Efter ett tag lessnade främst stortrollet, så vi åkte vidare in till Pollonia. Det gick vågor där med, men inte lika illa. Snorkla var inte mycket lönt, eftersom det var grumligt vatten, men istället samlade vi massor fina stenar och snäckor. När vi badat av oss lite tog vi bilen och utforskade byn lite. Det är en söt liten by, jag kan förstå att man generellt rekommenderar Pollonia före Adamas för barnfamiljer.

Eftersom det blåste rejält även i Pollonia bestämde vi oss för att testa lyckan på sydkusten istället. Sagt o gjort, vi vände söderöver. Eller rättare, vi åkte tillbaka till Adamas, eftersom det inte finns några vägar utmed östkusten på ön. Det badställe som sagts vara bra, o där det skulle finnas matställen oxo, var Paliochori, så vi tog sikte däråt. Första matstället var stängt, men vi chansade och åkte vidare. Hittade ett annat matställe, som visserligen hade riktigt bra mat, men vi fick vänta sketalänge på att få vår mat. Vilket betydde att trollen nästan åt sig mätta på det bröd som serverades direkt vi satt oss. Men, de satte i sig det mesta av sina kalamari ändå. Jag o maken vågade oss på fylld kalamari, bläckfisk fylld med fetaost, tomater och paprika, sedan grillad. Det var sååå gott!

När vi väl fått vår mat och ätit den gick vi ner på stranden. Det var ganska grov sand, typ sånt grus man ofta ser i akvarium. Uppenbarligen var den inte där i original, det låg stora högar lite varstans. Vattnet var vad lilltrollet döpte till ”kortgrunt”. Dvs, det blev djupt nästan direkt. Men det var fantastiskt klart vatten och inte mycket vågor. De vågor som kom hade en våglängd på uppemot 50 m, och inte mycket till amplitud heller. Vi snorklade en hel del, även lilltroll gav sig på det med lycka den här gången. Det berodde mycket på att jag upptäckte att det var fullt av små nyfikna firrar, kanske 8-10 cm långa, runt fötterna på trollen när de var i vattnet. Detta var de ju tvugna att se med egna ögon. När vi insåg att lilltrollet snorklade riktigt bra drog jag med henne ut på djupare vatten. Vi såg en hel del häftiga fiskar. Bl.a en sorts liten rödbrun sort med väldigt skuren stjärt. De var ganska sociala och följde med oss. En annan sort var gul och svart med lite blå och röda fläckar. Det är verkligen ett hinder att inte se orderntligt när man snorklar, jag MÅSTE skaffa linser till nästa tillfälle! Nåja, det är väl några år dit…

Efter ett tag i vattnet blev det kallt om ryggen, som var ovanför ytan, så vi la oss på stranden. Hyrde solstolar och ett parasoll för €5, det var det värt. Jätteskönt att bara slappa lite.

Framåt 18-tiden var det dags för ett sista dopp, och snorklande med lilltroll igen. Maken tyckte ”Det finns väl bara ett sätt att göra detta, antar jag” o tog min hand. Sen sprang vi ihop ut i vågorna o bara kastade oss i. Verkligen nåt jag aldrig trott vi skulle göra, det är inte hans stil direkt. Men det var en härlig upplevelse, det med. Stortrollet stannade på stranden, hon hade nyss varit i själv, men lilltrollen hängde med ut och snorklade igen. Vi såg mer fisk, och några spännande ställen där det gick upp bubblor från botten. Som en lokal soda streamer under stenarna. Man kan ju undra vad det var som låg där och ruttnade… Men det var vackert, och ett undervattenshus till kameran har letat sig in på önskelistorna nu.

När solen började försvinna bakom bergen bytte vi snabbt från badkläder och drog iväg mot Plaka. Alla säger att man har så fin solnedgång där. Nu lyckades vi inte hitta vart vi skulle ta vägen, den stan är mesta dels stängd för bilar, så vi slängde iväg oss till den gamla amfiteatern där maken och jag var häromdan. Där kunde vi precis hinna se när solen försvann ner bakom en klippö som ligger nordväst om Milos. I det sista kvardröjande ljuset tog vi en snabb titt där man hittat Venus-statyn, för det ville stortrollet gärna se. Inte mycket att se, en mur bakom ett buskage.

Vi vände bilen ner till Adamas igen, och jag tog med trollen in medan älsklingen lämnade tillbaka bilen. Vi ringde Annelie, så hon kom hit en sväng. Tyvärr hade hon med sig Konstantinos, som snart lessnade när han inte fick all uppmärksamhet. Där snackar vi bortskämd unge… Så Annelie stannade inte så länge, utan gick hem. Trollen har nu lagt sig, och jag och älsklingen är på väg mot sängen vi med. Imorrn är sista dan, då ska det packas o fejas, men vi ska allt försöka hinna med att bada en sista gång ändå. Får bli ett förmiddagsdopp nere på Lagada, så handdukar och badkläder hinner torka innan de ska ner i väskorna.

Advertisements