Ännu en äventyrlig dag!
Vi delade upp oss idag. Trollen var hos Annelie medan jag o maken gav oss iväg för lite tråkig vuxen sightseeing. Vi hyrde en beach buggy nere i Adamas och gav oss iväg. Det första vi måste göra var att tanka den, och på bensinstationen stod en tant som sa åt oss att ta på oss tröjor. Det kändes lite konstigt, men när vi gav oss iväg insåg vi att hon hade rätt. Det drar en del i en beach buggy. Vi plockade upp varsin tröja vid vårt hotell och brummade iväg mot Plaka. Bilen gick rätt hackigt, men det verkade vara så den skulle gå på nåt vis.

Väl framme vid Plaka letade vi oss mot Tripiti och katakomberna. Vi hittade den gamla amfiteatern, men där pågick utgrävningar så vi kom inte så nära. Hittade en fin olivlund där vi fotade lite, och traskade upp till ett av de otaliga små kapell som ligger på alla kullar. Härlig utsikt över Milosbukten!

Därefter tog vi oss till fyndplatsen av Venus (Afrodite) men det var inte mycket att se. En tavla som på fyra språk förklarade att man hittat statyn där satt på en mur. Men, det var nära katakomberna, så vårt nästa mål var givet. Katakomberna var låga i tak och ganska mörka, men ändå värda besöket. Trapporna därifrån var värsta lårdödaren.

Nu var det helt klart lunchdax, så vi puttrade igång vårt lilla åkdon. Enligt den karta vi hade ska det finnas en restaurang i Klima, så vi tog oss ner dit. Plötsligt tog vägen slut och det var en kaj! Tur vi fick stopp på buggyn. Nån restaurang hittade vi inte, så vi tog oss mot Tripiti och Plaka igen. Hittade en parkeringsplats i närheten av ett matställe som såg hyffsat ut. Beställde var sin liten mix-tallrik, min med kött, makens med sea food. Jo, det hette liten, men det var massor mat! Orkade inte få i oss allt, och då åt vi ändå av snålhet mer än vi eg ville ha. Köttet var helt okej men sea fooden var ganska tråkig. Kanske är vi bortskämda från stället där Nikos jobbar…

Efter att ha ätit oss mer än mätta skrämde vi igång buggyn igen och skramlade iväg mot Mandrakia. Planen var att kolla in Mandrakia, Sarakiniko och Pollonia för att se vad som var bäst lämpat för en heldag på stranden. Vägen ner mot Mandrakia var brant och bilen dog flera gånger. Tja, inget problem, det sparade ju soppa. Sista gången den dog vägrade den dock starta igen. Totalt stendött, ingen reaktion alls när maken vred nyckeln. Men det rök.
Vi lyckades rulla ner till en parkering, i närheten av en jättemysig liten badstrand. Ringde till biluthyraren som bara frågade om det fanns soppa – jadå, det fanns det. Okej sa han o lovade att skicka en gubbe. Ca 20 min senare kom en liten gubbe i blåställ, som inte pratade engelska alls. Älsklingen hade vid det laget identifierat felet till en kabel som gick från batteriet. Det som rök var isolering, uppenbart kortslutning av nåt slag. Inte vårt fel iallafall. Vi fick skjuts av den tyste gubben tillbaka till Adamas, där vi fick en ny buggy. Denna hade full tank och betydligt piggare motor.

Eftersom vi nu var tillbaka i Adamas ändrade vi lite på våra planer. Vi tog vägen utmed bukten och kollade in stranden där. Den var inte helt dum, men inte jättebra heller. Skulle kunna funka för en heldag om inget annat kunde hittas. Halvvägs runt vände vi och bestämde oss för att trots allt ta oss mot Pollonia ändå. Det är en stad på öns nordöstra udde. Vi gav oss iväg med vår lilla äventyrsbil och fascinerades gång på gång av utsikten. Ena stunden var det garage ingrävda i berget, nästa var det milsvid kust med klippor. Havet var klarblått med turkosa inslag och det var grymt vackert.

Väl framme i Pollonia konstaterade vi att stranden var mitt i byn. Det var sandstrand med små träd, perfekt för att ligga o slappa hela familjen. Det fanns gott om små söta snäckor och fina stenar. Kort sagt skulle vi kunna ha ett paradis där. Maken o jag hoppade i för en kort simtur, det blåste från land så det var inga vågor alls. Jag hittade några fina släta stenar som jag ska ta hem för att försöka göra smycken av, planen är att lära mig innefatta dem i pärlor eller chain maille.

Efter badet vände vi motvilligt hemåt. Vi tänkte hinna med Sarakiniko också, bara för att se vad det var för ställe. På vägen hittade vi plötsligt ett riktigt häftigt område med klippor, vatten och grottor. Det var uppenbart lavasten överallt, och bara en kort strand, men det var sååå coolt! Som drakgrottan vid Kleftiko, fast större. Det låg ett par på den lilla stranden, men vi tänker att om vi bara kommer dit tidigt imorrn kan vi ha den för oss själva. Lagom avstånd att ta en lunch-paus och åka in till Pollonia för att käka.

Glada fortsatte vi mot Sarakiniko ändå. Det är ett ställe som finns med på massor vykort, så vi måste ju se det. Och det var värt massor! Vita sandstensklippor i vindslipade formationer med en långgrund vik i mitten. Det var nästan ofattbart att något sådant kan finnas. Risken är att där är mycket folk såklart, men kan man bara få en bra plats att lägga sig på där är det nog så nära ett eldorado man kommer i den här världen.

Nu vände vi hemåt igen. Slängde in våra saker på hotellet och åkte förbi hos Annelie för att säga hej till trollen lite. Åkte sen vidare ner på byn för att lämna tillbaka vår lilla äventyrsbuggy och gick tillbaka hem till Annelie igen. Hämtade upp troll och deras saker och gick för att äta mat. Annelie rekommenderade ett ställe där hon tidigare jobbat, och det var helt okej. Trollen åt såklart Kalamaris igen, jag åt grillad svärdfisk o maken åt kött. Vi är nog bortskämda från stället där Nikos jobbar, för det var inte alls lika bra mat. Det var bra, men inte så suveränt som på det andra stället.

Väl hemma på hotellet ramlade trollen i säng o slocknade fort. Jag o maken är något dammiga efter vår färd i beach buggy på sandiga vägar, så nu är det duschen som väntar.