Jaha, så var det nu semledag igen. Förra året bakade jag egna semlebullar, men så blev det inte i år. Var tänkt att maken skulle köpa med semlor hem, men det visade sig att caféerna i staden är snåla och blandar ut sin mandelmassa med aprikoskärnor. Oh no, vi vill ha mandelmassa! Så istället för att köpa klara semlor köpte han hem semlebullar, mandelmassa och grädde. Tar ju inte så lång tid att fixa till tänkte jag. Satte trolllen att vispa grädde medan jag gröpte ur bullarna, rev mandelmassan, blandade den med lite tunngrädde och fyllde bullarna igen. Sen vispade jag klart grädden, fördelade ut den och la på locken. Tänkte faktiskt nöja mig där, men, trollen och maken är glada för florsocker, så jag skulle vara snäll. Tar fram paketet och en gammal te-mojj som fått funka som hålsil förr. Det är så svårt att sikta florsocker med vår stora trådsil. Konstaterar att det gick ovanligt lätt att skaka ut florsockret den här gången, det brukar vara jobbigare. Öser på bra mycket socker. Och när jag tömt tillbaka det som är kvar i temojjen inser jag vad jag gjort.
Jag ska slicka av sockret från fingrarna, men det är inte sött.
Det är en fadd trist smak.
Det står inte florsocker på paketet.
Det står potatismjöl!
Jag har hävt på kopiösa mängder potatismjöl på semlorna!
*suck*
Hur får man bort potatismjöl från bullar? Spola vatten är ingen lösning. Blåsa på det hjälper inte. Borsta med fingrarna gnider bara in eländet. Det är nu jag gör mitt enda smarta drag. Bakpensel! Bakpenslar är väldigt användbara. De är inte bara bra till att smöra sockerkaksformar med, man kan använda dem till att lägga på decoupagelim. Och – det går bra att borsta bort potatismjöl med dem! Från bullar och temojjar.
Ett lock i taget blev noggrant borstat. Sen letade jag reda på RÄTT paket i skåpet. Varför stod det innanför potatismjölet kan man ju fråga sig. I med florsocker i den gamla temojjen igen, och nu var det precis så svårsiktat som det brukar vara.
Slutet gott, hoppas jag. Vi har inte fikat ännu…