Rubriken är stulen från en tjej på det pärlforum där jag hänger.

Jobbig dag idag.

Dels är jag rejält förkyld, men det går att leva med.

Det jobbigaste är inte heller att jag fick besked att jag inte fick den tjänst på jobbet jag sökt. Det är en tjänst på vår andra linje, dit vi på första linjen ska skicka ärenden vi inte kan lösa snabbt nog. DSG-jobbet är en fast tjänst. Samtidigt visste jag att vår TC, som jag tycker jättemycket om, var närmast lovad en tjänst som TC för just DSG fram i vinter. Vore inte dumt om jag hade kunnat få gå över dit nu. Jag och min TC har snackat mycket om det här, och jag trodde vi var uppriktiga mot varandra.
Igår fick jag nys om att det var klart att han skulle få DSG TC-jobbet, o det mycket snabbare än nån trott. Ja, det var inte officiellt, men jag fick veta det mellan raderna. Igårkväll kom jag till insikt att om han går över dit redan nu, så lär nog inte jag få gå över. Trots allt är jag och J-soss teamets ”ryggrad” och stjärnor, trots att vi båda är vikarier. Så jag var rätt deppig redan i morse när jag kom till jobbet. Tog det med min TC, och han höll med, det skulle nog vara så. ”Jag har svårt att se att det här teamet skulle klara sig utan dig.” Sen gick det några timmar, så kommer plötsligt ett mail från chefen för DSG. Killen som är min TC har fått dels TC-jobbet för DSG men även teknikertjänsten jag sökt! När jag frågar honom erkänner han att han vetat det sen igår. Men var belagd med munkavle.
Nu ska vi få en ny TC, en tjej som är ny på företaget och helt ny med kunden. Tyvärr är ju mina erfarenheter av kvinnor som teamledare allt annat än bra, men vi kan ju hoppas att historian inte upprepar sig. Det här jobbet har ju satt alla andra erfarenheter av supportjobb på skam tidigare.

Jag är ärligt riktigt, riktigt glad för hans skull, han förtjänar verkligen att få den TC-tjänsten och komma bort från vår stressiga kund och alla idiotiska projekt. Jag har fler chanser att få en DSG-tjänst, rätt vad det är kommer det nya tjänster där. Om jag nu blir kvar, jag har inte fått nåt papper på att mitt vik är förlängt än. Tre veckor kvar…
Samtidigt, fy sjutton va besviken jag är! Jag skiter i hur mycket munkavle han hade, han borde berättat det för mig redan på morron när jag sa att jag insett att jag inte skulle kunna få jobbet. Så mycket för att vara uppriktiga mot varandra. Det gick visst bara åt ett håll. Att han inte kunde vara ärlig mot mig, det gör så förbaskat ont. Jag måste nångång lära mig att inte tro att andra människor värderar mig på samma sätt som jag värderar dem. Jag har sett honom som en vän, han ser tydligen mig som en kollega i mängden. Det är det klart jobbigaste med den här sabla dagen.

Ljuset i mitt mörker nu är att jag ska träffa Kas och Majsan imorrn. Två riktiga vänner som jag vet att jag kan lita på. Vi bokade den här träffen i somras, när det var som varmast, för att ha nåt att se fram mot i kalla mörka oktober. Det kommer väl till pass nu. En parmiddag, med våra respektivisar, på stans bästa mongolian BBQ.