Okej. Jag är för lat o för ointressant för att ha en blogg. Så är det sagt en gång till. Ändock. Lite nya saker som hänt, såklart…

Jag har skaffat mig en keramikugn som älsklingen EVK håller på att bygga styrning till. Den ska bli en multifunktionsugn. Främst ska jag ha den för att fusa glas. Dvs smälta glas till nya saker. Jag ska förhoppningsvis lära mig mer om det på torsdag, då ska jag på en kurs. Men inte kunde jag vänta på det, när nu ugnen flyttat in måste den ju testas.Jag började simpelt med att smälta en flaska. Varför? Tja, flaskor finns det gott om, de är lätta att få tag i, blir rätt kul fat om de blir bra o det är ingen katastrof om det skiter sig. Funkar lika bra i glasigloon även om de varit i ugnen en vända innan. ;) Första försöket hamnade i igloon. Den sprack, misstänker att det berodde på att jag var för nyfiken o öppnade ugnen när det va ca 200 grader i den. Nåväl, bara att be EVK hälla i sig en ny öl. Han uppoffrade sig gärna, tänk så lätt det är att få hjälp ibland. ;) Nästa försök blev nu i helgen. Vågar inte dra igång på veckorna, eftersom det tar några timmar för ugnen att komma upp i värme. Betyder att den är väldigt varm när jag ska lägga mig, o det känns lite otryggt. Så det är ett helgnöje tills vidare. Så i lördags morse traskade jag ner i källaren med en ny flaska. La in den i ugnen o ställde termostaten på 750 grader. När ugnen väl denna värme fick den stå där ca 15 min, sen stängde vi bara av ugnen o lät den stå o kallna av egen fart. Mer än 12 timmar senare, söndag morron, var det fortfarande 65 grader varmt, men jag ville inte vänta mer! Öppnade o tog ut min flaska. Den var MYCKET lyckad! Några fel finns såklart. Tex ser den ut att vara etsad i nerkant mot botten. Vet inte varför. Botten kunde fått smälta ner lite bättre, men å andra sidan hade den nog då blivit för platt i övrigt. O så har den inte legat helt rätt, så texten har hamnat lite förskjuten.

Nästa nya projekt är turkisk virkning. Kombinerar virkning med pärlor, kan det bli bättre? Antagligen inte. Eller jo, fast nu snackar vi pysselsaker här, okej? ;) Jag gjorde ett halsband till EVKs mormor som fyller 80 snart. Hon hade kalas nyligen o fick halsbandet då. Tyvärr har jag inte hört några kommentarer, men jag får väl utgå från att hon blev nöjd. Jag har snygga kort på det armbandet, men ingen som är fixad för att publiceras, så istället blir det en bild på mitt första försök. En helgrön turk med bara väldigt ojämna seed beads. Men inte illa för ett första försök.

Och det här räcker såklart inte. Jag lyckades dra med mina kära kollegor Migur (han som fick aMIGURumin tidigare i sommar) och Miwim till smedjan där EVK brukar hålla till. De blev väldigt förtjusta i det här med att banka på varmt järn. Så pass att de nu är medlemmar av smedjan o Migur har fått med din käresta dit oxo. Jätteroligt! Själv var jag med o tillverkade en liten grynnorm. En grynnorm ska egentligen stå ute i sjöar, för att markera ett grund, en grynna. Men min orm är lite mindre o får istället stå i bokhyllan. Jag tycker den där söt! Vi har även tillverkat en något större bror till denne. Storormen ska, om allt går enligt planerna, hamna i en damm ett antal mil härifrån.

Naturligtvis har jag även pärlat lite mer. Jag hittade de mest fantastiska pärlhattarna på Ebay. Spontanköpte dem bara för att kunna göra örisar till bästa vännen Majsan. Tyvärr är det svårt, för att inte säga snudd på omöjligt, att hinna träffas så ofta som vi vill, så de här sötisarna hänger kvar här hemma. Men nästa helg är det meningen att vi ska ses, så då ska de förhoppningsvis skutta ner i en låda o iväg till Majsan. Måste bara komma på nåt kul att göra till Kas oxo. Fast hon ska hänga med mig på en pärlträff snart, så jag kanske kan göra nåt där.

Ett nytt projekt kvar att avrapportera. Men ingen bild, tackolov! Jag har börjat ta sånglektioner. Det är hur kul som helst! Man känner sig lite dum när man står o försöker lära sig andas med ”stödet” eller värmer upp stämbanden med  att knorra ”ooooo” eller ”iiiiii” eller ”ängngngng” men det gör skillnad. Känns ändå som det går ganska bra, trots att jag ju så många gånger fått höra att jag borde vara tyst för jag kan inte sjunga. Jobbar med ”That’s what friends are for” och ”Thank you for the music” o börjar nästan tro att det låter så bra som min sånglärare säger. Men ikväll har jag ont i halsen, o borde ta mig en whiskey för att jaga bort baskeluskerna. Hmm, eller gå o lägga mig…

Självförtroendet är på väg uppåt, mycket tack vare mina underbara kollegor på jobbet. Vi har ett helt suveränt team! Mycket retande o småhackande, men det är bara ”friendly bantering” utan illa mening. Till skillnad mot när jag jobbade på Dårhuset så anses jag vara en mycket värdefull tillgång. Där var jag mest till besvär o ”en belastning för teamet” som det hette. När jag tog egna initiativ var det fel, o sen fick jag skit för att jag frågade för mycket. Tvärtom nu. Vår teamcoach Fusklappen säger ofta att jag o en kille till är ”stjärnspelarna” i laget. J-sos och jag tar mest samtal, även om Amvim kommer starkt. Jag har sökt en annan tjänst som jag tror jag har chans att få, även om det känns svårt att lämna det här teamet. Skulle jag inte få den tjänsten har jag ändå ett muntligt löfte om att få vara kvar, mitt vik kommer förlängas. Väntar på att få det säkert bara, chefen som bestämmer detta är på älgjakt denna veckan. Vår närmsta chef, kallad ”stavhanteraren”, slutade nyligen, men har ersatts av en ny kille som verkar bra. Vet inte så mycket ännu, men det känns som det kan funka. Allt väl på jobbfronten med andra ord.

Förra veckan hade jag en ego-boost big time. Var o hälsade på vännerna på den lilla tidningen. O jisses vad de verkade glada att se mig! Sånt mår man bra av. T.o.m den annars så sure gammelredigeraren skrattade o sken. Kanske var det av glädje att han slipper dras med mig, men det tror jag inte. Ihop med Vara, Kärstin och Tennisspelarn var jag på music quiz. Vi kom trea, vilket inte var illa. Sista frågan får vi skämmas på, det var en uppgift att nämna tre av de fyra originalmedlemmarna i KISS. Vi kom på Ace Frehley och Gene Simmons. Sen var det totalstopp. Hade vi kommit på Paul Stanley, vilket vi borde ha gjort, så hade vi kommit tvåa istället. Skämmes!

Slutligen sommarens blötaste tillställning. Sonisphere i Stockholm. Om man tar 47256 hårdrockare o ställer på en gräsmatta o så häller man iskallt vatten på dem i åtta timmar, då blir det lerigt. Men trots lera o kallt regn var det en underbar tillställning. Att se Iggy Pop studsa runt med bar överkropp, Alice Cooper låtsas halshugga sig själv och se Mötley Crüe röja loss var underhållande på alla sätt. Men inget går upp mot att se Iron Maiden live. Jäklar i min lilla låda vilket underbart liveband de är! Fast jag är fortfarande sur på att jag inte fick tag i nån Maiden-hoodie, det fanns en så rackarns snygg med ”Space invaders”-tryck på ryggen. Me wanna big time! Efter störtregnet och åskan på väg från festivalen åkte vi XJS hem till Väran där vi värme oss med whiskey o satt o snackade halva natten. Andra gången i livet som jag kunnat vrida regnvatten ur bh:n, första var på Arvika-98 när Sisters hade spelat. Iron Maiden var bättre…