För ett tag sen skrev jag ett närmast desperat mail till några av mina närmaste vänner:

Jag vet, det är lågt att be, men jag är lägre ändå just nu. Näranog nere i isen igen. Så nu ber jag om lite hjälp. Snäääääälla, skicka ett mail till mig o berätta för mig vilken underbar o fantastisk människa jag är o varför du tycker så mycket om mig! Ljug om du behöver, för jag behöver verkligen all pepp jag kan få.

Jag fick faktiskt svar av fyra stycken. Kas, Majsan, Nöjesredaktörn o Snygg-P, ni är bäst! Tack för att ni finns!!! Men, av två fick jag bara blaha-svar. ”Oj, har det hänt nåt?” samt ”Jag ska skriva mail bara jag varit o slängt skräp.” Den sistnämnda svarade jag på senare, o frågade om det gått bra med soporna, o fick svar att det hade det. Men ingen pepping. O det gör mig lessen. De här två är personer jag verkligen tycker om, som jag litar på o som jag trodde jag var viktig för. O jag tar mig inte riktigt vidare. Egentligen borde jag vara nöjd. Two out of three ain’t bad osv. Men det gnager o gör ont, jag trodde de skulle kunna svara på det.

Om nån väljer alternativ tre så tas pepping gärna emot per mail eller i kommentarerna…