På nya jobbet – där jag förövrigt är anställd direkt nu, inget mer IT-horande – har jag helt underbara kollegor. Ett klart skönt gäng, högt i tak och många glada skratt. Det är ofta som jag känner mig piggare av att ha varit på jobbet än att inte varit där. Jag kan helt enkelt tanka mer positiv energi från de andra galningarna än vad kunderna drar ur mig.

En av kollegorna är en långhårig hårdrockare på nästan 40. En kunnig jäkel, med ganska oförtjänt ”bråkstake”-stämpel. Okej, en del av hans kommentarer kanske inte borde gått vidare, men … Framförallt är han grymt duktig, och han är den jag alltid frågar om hjälp. Att han har bästa telefonrösten man kan tänka sig gör ju att kunderna också avgudar honom. När jag hade jobbat nån vecka insåg jag att hans användarnamn är Migur. Och då var det ju bara att börja leta efter en lämplig aMIGURumi. Jag hittade ett mönster på en EMOgurumiCPC som lätt gick att göra om till en hårdrockare. Gitarren gjordes av cernitlera och gitarrbandet är påtat.

Imorron, måndag, kommer den stå framför Migurs skärm och vänta på honom.