The penultimate car. Den som nästan är bäst, men ändå inte når riktigt ända fram. Bilen som ligger så nära mitt hjärta. Men som ändå bara är en bil, trots allt. Som är en underbar slitvarg, som varje dag med glädje spinner igång. Okej, med vissa protester när det är som kallast, men som ändå startar. Bilen som är så skitig att inte ens Snygg-P skulle tycka det var läckert. Och Snygg-P tycker verkligen om bruksiga bilar. Bilen som ändå har en bra färg, för varken vägdamm eller saltslask syns så värst mycket. Bilen som verkligen förtjänat ett bättre öde än att hamna hos mig, men som ändå troget kämpar på. Naturligtvis är det min käre Kissen! Min XJ6 Sport. Den isblå X300an med 4.0 l motor, leaper på huven och den vackra svarta skinninredningen. Världens härligaste bruksbil, även om han stundtals växlar hårt. Bilen som gör att jag inte tvekade på att pendla fem mil till jobbet, för det är så attans kul att köra bil. Men, det måste erkännas, halvljuset är inget vidare. Och det är inte varmt i bilen, även om man inte behöver frysa. Kända svaga punkter på X300an, så jag antar det är features och inte fel. *ler*

XJ6 Sport

Runners up

Det kan bara finnas fem favvisar. Men naturligvis fanns det några som tappert kämpade utan att nå fram.

  • Morfars gamla mersaskåp som byggdes om till husbil
  • XJR 358an vi provkörde på Örenäs. American satin wood – mmmmm… Me wanna!
  • Donya, EVKs underbara projekt