Ja, jag vet. Jag borde inte ha en  blogg. Jag klarar inte av att skriva inlägg om att jag shoppat på Vero Moda o käkat wienerbröd på nåt fik. Kanske för att jag inte gör dylikt. O inte kan jag skriva slagfärdigt o kul som A-mannen. Eller magvändande som Ostnäven. Eller ta snygga bilder som Mia. Jag har helt enkelt inte så mycket att tillföra ”bloggosfären”, som det tydligen heter. Men skit samma, jag skriver ändå!

Sen sist, för drygt två månader sen, har det faktiskt hänt en del. No shit, Sherlock, det brukar hända lite på två månader… Men det stora är väl att jag fått nytt jobb. Numer jobbar jag på det stora IT-företagets helpdesk mot det stora verket som snart är bolagiserat. Tillbaka i supportsvängen alltså. Och det är mycket trevligare än jag hade kunnat vänta mig! Otroligt men sant, jag tycker det är rent av kul med support igen. Kanske för att jag känner att jag lär mig massor. Det är kul att lära sig saker, så enkelt är det ju. Dessutom har jag väldigt trevliga o bra kollegor, det gör ju jobbet ännu bättre.

På pysselfronten har jag börjat med chain maille. Det är när man länkar ihop ringar till kedjor och/eller plattor. Tänk ringbrynjor. Väldigt kul faktiskt, o lättare än jag trodde. Fast en del mönster är knepiga. Ringarna vill inte som jag vill speciellt ofta. Men jag kämpar på och ska nog komma överfund med det, förr eller senare. Det var tänkt att jag o Fjalar skulle åkt på pärlträff i början av februari, men så blev Fjalars son magsjuk så vi ställde in. Hoppas komma iväg på en ny pärlträff i maj istället.
Vidare har vi gjort massa pärlplattor, kanske mest trollen som pärlat o jag som strukit plattorna. I helgen som gick började vi även påskpyssla med lite påskägg och kycklingar av krympplast. Väldans roligt, det ska det bli mer av. En annan nygammal teknik jag gett mig på är decoupage. Det var en decoupage-träff i bygdegår’n som jag var med på. Jättekul, mycket roligare än när jag suttit med det hemma. Hemligheten är att få ha tid för det man gör, att inte ha två otåliga medhjälperskor. Jag vill kladda mer med servetter o lim, frågan är när bara!
Den stora grejen på pysselsidan är annars att vi hade pysselpub. Tro mig, det går jättebra att sitta o virka samtidigt som man dricker på tok för mycket whisky. Nu hade jag tur, jag blev inte riktigt odrägligt packad förrens jag hade hunnit hem o ändå var på väg in till sängen, så det var bara att däcka rakt ner på rätt sida sängen. Snacka om att ha världens bästa man, han ställde upp o hämtade mig, kl 02:30,  inne i stan hos Majsan trots att det var snöstorm och SMHI hade utfärdat klass2-varning. Kissen tog sig genom ett gäng rejäla drivor på vägen hem, vem sa att man inte kan ha en Jaguar som vinterbil?

EVK och jag var till Tallin en sväng i början av februari. Den resan kan sammanfattas med ett besök på en Depeche Mode-pub, (borde vara en mänsklig rättighet med en sådan bar i varje stad. Eller iaf en pub med bra musik, skön stämning o absolut ingen sport!) en hysterisk rysk show på båten (jag kommer aldrig glömma tekoppsdansen!) och ett väldigt gungande som satt i tre veckor efter att jag kommit i land. Nånting i mitt balanssinne gillade inte båtresan. Tallin är annars en ganska fin stad, skulle vara trevligt att se den i sommarskrud nångång. Fast då tar jag flyget o slipper gungandet. Ra-ra-rasputin i all ära, men den yrseln vill jag inte ha tillbaka!