Två veckor kvar till julafton och inte många julklappar är inköpta. Obra.

Ostnäven, som förr var en Valross, sågade allt vad jullåtar heter häromdan. Han har faktiskt till stor del rätt, även om det är sällan det sker. Dock finns det ett par julvisor man faktiskt står ut med. Framförallt är det en låt jag bara inte klarar mig utan. Fairytale of New York / The Pogues & Kirsty McColl. För tio år sedan hade jag nyss flyttat till Dublin, men älsklingen var kvar i Sverige. Jag hade precis lärt känna LW som blev min bästa vän. Vi gick och shoppade ihop, och i varenda butik spelades just the Pogues. Naturligtvis, de är ju så Irländska som nåt band kan bli. Och den vemodiga stämningen i sången passade så bra in på hur det kändes att vara långt hemifrån, utan sin familj, veckorna innan jul.

För sex år sedan var jag hemma i Sverige igen, hyfsat nybliven mamma, och satt med stortrollet i knät när P3 utlyste en omröstning om vilken som var den bästa jullåten. Jag sprang upp till min dator och mailade till dem att den bästa jullåten är just FoNY. Tydligen var det fler som höll med, för dagen efter läste de upp resultatet och den här låten hade vunnit. Och i utlottningen till de som röstat vann jag ett P3-kit, med tablettask, reflex, t-shirt, lypsyl och en skiva med presentation av en massa program som las ner i P3 efter det nyåret…
Förövrigt är det Matt Dillon som spelar polisen som burar in Shane MacGowan i videon. Dillon är tydligen ett stort Pogues-fan, o anser att medverkan i videon är bland det största i hans karriär. Lite nördfakta sådär…

Fyra veckor kvar att jobba, o inget nytt om vad som händer sen. Det känns som världen tar slut 8 januari, efter det datumet är allt ett stort mörker. Vad bra att trollen o älsklingen har jullov fram dit iallafall.