Sticka

Jag har svårt att bestämma mig för om stickning är pysslande eller ”bara” tidsfördriv. Sen jag lärde mig sticka nån gång vid 9-10 år så har jag nog nästan jämnt haft nåt stickprojekt igång. Under många år på mellan/högstadiet kunde jag sitta hemma o sticka små lappar med olika mönster, bara för att jag inte hade nåt bättre för mig. Det är lixom det ultimata man kan göra framför TVn när det inte är nåt viktigt att titta på. Man behöver inte titta uppmärksamt på varken TV eller stickning. Jag har suttit i en nersläckt biosalong o stickat, på ett demoparty i Varberg för många år sen. Men som många andra projekt blev inte heller den tröjan jag gjorde då färdig. Jag har helt enkelt sällan tålamodet att göra färdigt saker. Speciellt inte stora saker, som tröjor o sånt. Eller vad som helst som kräver att det ska sys ihop efteråt. Själva stickandet är jätteroligt, men ihopsyandet… Näe! Därför har det på senare år blivit en hel del sjalar och halsdukar stickade. När de är klara är de klara, det enda som krävs är fästande av trådar, och ibland kan man fuska ifrån det med. Hemma ligger drivor med garner och mönster, på sånt jag ska ge mig på nångång. När det blir, det är en helt annan fråga.

favvispyssel3

Stortrollet skulle vara prinsessa på ett maskeraddisco. Och en prinsessa kan ju inte ha en vanlig kofta. Alltså fick trolle-mor snabbt sticka ihop en bolero. Den tog en helg ungefär. Ihopsydd, men trådarna är inte avklippta.