Kissen var på besök på bilprovningen igår. Det föregicks av mycket nervositet och en del mekande. Tur jag är utrustad med en händig karl som kan göra sånt. Byte av ljuddämpare och spolarpump gjordes på ett par kvällar.

Besöket på SBP startades med en biltvätt på Statoil. Jag hade tänkt tvätta bilen på riktigt, dvs med hink o bilschampo, men det blev inte tid till. Tur det finns automattvätt ändå. Klart värt pengarna om man är lat. Fast det är mycket trevligare att tvätta för hand, egentligen. Efter tvätten stressade jag iväg till SBP och upptäckte att jag hade gott om tid. Va bra, eftersom jag glömt fylla spolarvätska efter pumpbytet. Hade en dunk spolarvätska i skuffen, bara att hälla i. Men jag missade att det blåste halv storm, så när jag hällade ur dunken blåste spolarvätskan ut över hela motorn. Snyggt jobbat, ebmfh! Eller inte… Men, en del hamnade där det skulle så lampan slocknade.

Besiktningsmannen var en rätt ung kille, runt 25 skulle jag gissa. Han såg glad ut över att få in en så snygg bil i hallen. Ja, han sa direkt att det var en fin bil. När han kollade mätarställningen trodde han att han såg fel, inte kunde väl en så fin bil ha gått över 25000 mil? Jodå. Han kollade de vanliga sakerna, men sa inget om varningstriangel. Kollade inte ens, o jag som trodde det var nåt de var noga med. Fast triangeln sitter där den ska, så det var ingen fara. Inte heller ett ord om att jag glömt ta loss min leaper den här gången. Så det går att få igenom en bil med icke-fjädrande huvprydnad utan kommentar. Däremot påpekade han att jag måste putsa lite på kromet på bakluckan. Det ser förfärligt ut efter vintern.
När bilen hissades upp för kontroll undertill passade jag på att hänga med o kolla hur det egentligen ser ut. Jag är lite för feg för att åla mig in under bilen i vanliga fall. Besiktningskillen konstaterade förvånat att det såg lite kladdigt ut. ”Hmm, det är nog spolarvätskan jag försökte fylla nyss!” svarade jag, o berättade om min fadäs med duschande av hela motorn. Killen smakade försiktigt på kladdet och konstaterade att jag hade rätt. Vidare in under bilen hittade han inget kommentera, han sa dock flera gånger att det är en jättefin bil o att man inte kunde tro den gått så långt. Äkta brittisk kvalitet.

Kissen kom ner på marken igen, o killen provkörde. Han såg ut att trivas i förarsätet, o frågade lite om vad en Jagga kostar idag o hur mycket bilen drar i soppa osv. Kanske en blivande jaguarist, vem vet? Han var impad av att Kissen går så snålt som 1,04 och sa ”det är ju som vilken Volvo som helst!” Jovars, fast det är bra mycket roligare att glida runt i en Jaguar än en Volvo… Snabb koll av avgasvärdena, o de var helt okej. Bara för mig att glida vidare med Kissen. Blankt papper den här gången med, som sig bör. Det känns bra!