Dubbelsängstäcket

Det finns en utbredd tro att man behöver ha varsitt täcke när man sover i en dubbelsäng. Det ligger lite sanning i den tron. När man har en liten bebis i sängen, som inte vill ligga för varmt men som ändå vill byta sida ofta. Då är det praktiskt med var sitt täcke. När det är jättevarmt på sommaren, och täcket ersätts med ett tomt påslakan, då är det bra med varsitt. Men endast i dessa fall. Annars är det mest optimala ett dubbelsängstäcke! Vitsen med att sova i samma säng är ju att kunna ligga nära varandra, helst hela tiden. Att kunna sno lite värme från sin äkta hälft när man är frusen, men även att få värma densamme när han är kall. Hur gör man det med två täcken? Det är ett evigt fepplande och trasslande. Och i de mer intima stunderna kan man ge sig fasen på att ett täcke hamnar under. Eller emellan. Men ett brett täcke beter sig inte på det viset. Det är konstigt att Irländarna, som har så många andra konstiga ideer om just sängar (single bed = 90cm bred. double bed = 135 cm bred. king size bed = 155 cm bred. WTF?) har insett att dubbeltäcken is for the win! Dubbeltäcket var en av de saker vi bara var tvugna att få hem från Dublin, även om det var svårpackat och tog en låda självt. När det blivit utslitet hade idén tackolov kommit till Sverige och vi kunde köpa ett nytt.

Enda nackdelen är att det är svårt att få tag i påslakan till dubbeltäcket, men det börjar dyka upp på fler o fler ställen. Sen är de påslakana väldigt mycket mer otympliga att hänga efter tvätt, men ”man må tage de gode med de onde” som en dansk sa.