Vi gick upp ganska sent och åt frukost ute på altanen. Såg till att äta upp flingorna vi hade, och dricka upp juicen. Allt eftersom packade vi ner mer o mer som vi inte skulle behöva mer. Vi gjorde även webincheckning för resan in till Aten, så det var klart.

Eftersom vi hade lovat trollen att vi skulle kolla om det gick att köpa heliumballonger utan att få dem uppblåsta, tog vi med Annelie ner till stan. Ballongerna var nog dyrare än jag hade tänkt, men trollen har varit så rediga hela resan, att det var värt det. Vi köpte även en kabinväska, eftersom det kändes lite tveksamt om allt bagage skulle gå att packa ihop igen i de väskor vi hade.

Efter svängen på stan bestämde vi att det var hög tid för en sista sväng till stranden. Vi packade ner våra handdukar, snorklar och badkläder och traskade ner till Lagada. Lilltrollet var först i, men jag lyckades få doppa mig först. Maken tyckte det var kyligt, men det var nog snarare vinden än vattnet som var kallt. Efter några minuter gick jag upp efter våra snorklar och vi drog med lilltrollet ut för att leta fiskar. Stortrollet nöjde sig med att använda bara cyklopen, hon tycker snorkeln är otäck. Vi såg en hel massa spännande firrar runt ett stort tångrev. Fortsatte ut bland massa stenar, där det även låg båtar förtöjda. Där fanns det snäckor bland stenarna, och nån sorts runt snäck-liknande som vi tror är sjöborrar. Lillan lessnade och tog sig in till strandkanten, där hon och storasyster lekte på egen hand, och simmade en hel del. Älsklingen och jag fortsatte snorkla och plocka snäckor.

När vi blev för kalla gick vi alla upp på stranden och la oss. Snäckfynden beundrades, framförallt en liten spiralsnäcka som maken hittade på bara några decimeters djup! Jättevacker! Vi värmde oss genom att ligga i solen en bra stund och finputsa solbrännorna lite in i det sista. Mina smalben fick nog mer sol än de ville, för de svider rejält efteråt. Stortrollet läste ut en bok hon haft med sig och lilltrollet byggde en modell av turbåten vi åkt i sanden.

När vi var riktigt varma gick vi i och snorklade en gång till. Hittade ännu fler sjöborrar och snäckor. Både maken och jag kom på tekniken för att kunna dyka ner och plocka på botten, trots det salta vattnet. Nu insåg vi även varför många av fiskarna var så sällskapliga. De har lärt sig att badare sätter i fötterna i botten, och då virvlas det upp massor av mat där. Framförallt när man plockat upp nåt på botten så var fiskarna där med en gång.

När vi ansåg oss vara färdigbadade var det dags att gå hem, duscha och gå och hänga alla badkläder hos Annelie. Hon har ett bättre klädstreck, så där torkade det bättre. Vi hade även gjort webincheckning för båda flygresorna hem, men behövde hitta nåt ställe där vi kunde skriva ut våra boarding pass.

Det var lättare sagt än gjort. De två internetcaféerna var båda stängda och nerplockade för säsongen. Resebyråerna hade inte alls lust att vara behjälpliga. Fotobutiken kunde bara skriva ut bilder. Bokhandeln hade inte datorerna igång. Vi gjorde även ett desperat försök hos biluthyraren, men han ville inte hjälpa oss. Så vi var lite bekymrade när klockan blev 18 och vi skulle gå för att äta.

Vi var överens om att vi skulle äta på Navagio en sista gång. Nikos hade fullt upp med andra gäster men kom ändå och hämtade våra beställningar. Den här gången hade vi lärt oss av erfarenheterna och beställde inga förrätter. Det var ett riktigt drag. Den här gången hade Annelie ringt och sagt vi skulle få zucchini-chips med tzatsiki. Sååå smarrigt! Jag gillar inte zucchini i vanliga fall, men de här var suveräna. Till huvudrätt åt jag och trollen seafood spagetti medan maken valde moussaka. Jättegott, och vi blev väldigt mätta. Maken passade på att fråga Nikos om hjälp med utskrifterna, och han hänvisade till en kille som satt på restaurangen och spelade WoW. Denne sa att den andra lilla bokhandeln skulle nog kunna hjälpa till. Så efter att vi betalat och kramat om Nikos och sagt farväl gick vi upp mot bokhandeln. På vägen kom vi på att vi måste köpa en present till trollens kusin oxo, så trollen och jag fixade det medan maken gick till bokhandeln. Och de kunde faktiskt skriva ut åt oss!

Vi fortsatte hem till Annelie där vi åt vattenmelon och glass. Satt och pratade en stund, packade ner våra nu torra badkläder och sa sedan adjö till även Annelie. Nu kändes det verkligen att semestern var över. Vi gick hem till hotellet, körde trollen i säng och packade sedan klart. Eftersom vi skaffat den nya väskan fick vi med allt och även ett par jättestora krabbskal vi fick av Annelie. Klockorna ställdes på 0540 och vi kröp i säng. Hade väldigt svårt att somna, var alltför mycket uppe i varv. Men tillslut lyckades vi.

Söndagmorgonen började lite väl tidigt med att stortrollet ramlade ur sängen. Hon kom ynklig in till oss och kröp ner. Hade inte gjort sig illa, men var ledsen. Eftersom det var varmt och inte brett nog för tre gick maken ut till hennes säng och vi sov vidare några timmar till. När klockorna ringde, vi hade ställt två klockor samt mobilen, hoppade vi upp, kastade på oss kläder och slängde i oss var sin liten yogurt. Sen ner med väskorna till den vänlige hotellägaren som lovat skjutsa oss till flygplatsen. Det brukade han inte göra för morgonplanet, med eftersom han var vän med Nikos, och vi var Nikos släkt så gjorde han det.

Väl ute på flygplatsen fick vi köa en bra stund. Det var några kanadensare som det var nåt strul för, så det tog en fasa tid. Och inte hade vi nåt för att vi checkat in via webben, det gick inte snabbare för det. Fast planet var försenat från Aten, så vi fick ändå sitta o vänta. När vi lyfte visade det sig att jag o lilltroll valt fel sida att sitta på, vi såg bara västra kanten av bukten. Stortroll och hennes far såg Adamas, Plaka, Tripiti och allt sånt vi kände igen. Flyget in till Aten tog ungefär en halvtimma. Vi fick våra väskor snabbt och bra och gick vidare till Departures-hallen. Där visade det sig att vi hade för gott om tid. Det fanns inga CUSSar för Brussel Airlines så vi fick vänta på att få lämna in våra väskor. När de väl öppnade visade det sig att de A5-stora boarding pass vi fått utskrivna inte funkade, streckkoden blev för liten. Så vi fick nya, vanliga, biljetter. Allt jagande av utskrift till ingen nytta…

Vi käkade ”frukost” på Dominos Pizza och gick sen runt och tittade. Det fanns gott om affärer, men inget direkt vi ville köpa. Säkerhetskontrollen var lite knöliga, de ville att vi packade ur kamerorna ur kameraväskan och de skulle kolla I datorn efter att den gått igenom röntgen. Trollen blev helt hysteriska när pappa hade missat några mynt i byxfickan och fick gå tillbaka för att lägga dessa i en plastback för att köra genom röntgen. De trodde att pappa inte fick sina pengar igen. Egentligen kan man ju undra hur nödvändigt det ska vara att köra €3 i småmynt genom röntgen, men det är ju sånna hysteriska säkerhetsregler numer. Väl igenom, o trollen lugnade, visade det sig att vårt plan bytt gate. Tackolov bara två portar längre bort, men det stod inte på andra sidan kontrollen. Jobbigt!

Vi kom på planet bra, de lät alla familjer med barn gå på först. Maken och stortrollet satt framför mig och lilltrollet. Det var betydligt bättre benutrymme på det här planet, och det fanns små skärmar som visade hur långt vi kommit. Dessutom var det klart och fint, så vi såg alperna och en massa annat. Jag satt och fotade med stortrollets kamera.

Vi var några minuter sena till Bryssel, och satte fart där. Sprang närmast till hamburgerstället där vi köpte lite mat att ta med. Maken sprang till whiskey-butiken och köpte två pavor. Sen rusade vi till den gate där vi skulle gå på nästa plan. Hann nästan äta klart, lilltrollet tog med sin dricka på planet. Den här gången fick trollen sitta brevid varandra och jag och maken satt brevid varanda. Han passade på att få lite välbehövlig sömn medan jag skrev det här. Stortroll skrev klart sin dagbok och lilltroll spelade sitt Nintendo DS.

Väl framme i Göteborg gick allt smidigt, Vi fick våra väskor fort, gick till bilen och åkte hemåt. Stannade i Partille och köpte kaffe, det var behövligt. Älsklingen körde som vanligt hela vägen, jag fattar inte hur han orkade. När vi sent om sider kom hem slängde vi i oss lite kvällsmat och packade upp det nödvändigaste. Ett av de stora snäckskalen vi fått av Annelie hade gått sönder, den väskan hade fått en del stryk. Två av sjöborreskalen var trasiga. Men annars har allt klarat sig bra. Nu är det sova som gäller, imorron är det jobb och vardag igen. Äventyret är över.

Vi tog oss först mot det häftiga grottställe jag o älsklingen hittade häromdan. Tyvärr blåste det nu rakt in, och rejäl vind, så det vore självmord att försöka bada där. Vågorna slog åt alla håll, det var väldigt läckert, och läskigt enligt stortrollet. Lilltrollet däremot bara jublade, det var jättehäftigt. Hon ville hoppa i vågorna men fick nöja sig med att hoppa på land. Vi tog oss ner på den lilla stranden och blötte ner oss rejält när vågorna slog in längre än vi trodde.

Efter ett tag lessnade främst stortrollet, så vi åkte vidare in till Pollonia. Det gick vågor där med, men inte lika illa. Snorkla var inte mycket lönt, eftersom det var grumligt vatten, men istället samlade vi massor fina stenar och snäckor. När vi badat av oss lite tog vi bilen och utforskade byn lite. Det är en söt liten by, jag kan förstå att man generellt rekommenderar Pollonia före Adamas för barnfamiljer.

Eftersom det blåste rejält även i Pollonia bestämde vi oss för att testa lyckan på sydkusten istället. Sagt o gjort, vi vände söderöver. Eller rättare, vi åkte tillbaka till Adamas, eftersom det inte finns några vägar utmed östkusten på ön. Det badställe som sagts vara bra, o där det skulle finnas matställen oxo, var Paliochori, så vi tog sikte däråt. Första matstället var stängt, men vi chansade och åkte vidare. Hittade ett annat matställe, som visserligen hade riktigt bra mat, men vi fick vänta sketalänge på att få vår mat. Vilket betydde att trollen nästan åt sig mätta på det bröd som serverades direkt vi satt oss. Men, de satte i sig det mesta av sina kalamari ändå. Jag o maken vågade oss på fylld kalamari, bläckfisk fylld med fetaost, tomater och paprika, sedan grillad. Det var sååå gott!

När vi väl fått vår mat och ätit den gick vi ner på stranden. Det var ganska grov sand, typ sånt grus man ofta ser i akvarium. Uppenbarligen var den inte där i original, det låg stora högar lite varstans. Vattnet var vad lilltrollet döpte till ”kortgrunt”. Dvs, det blev djupt nästan direkt. Men det var fantastiskt klart vatten och inte mycket vågor. De vågor som kom hade en våglängd på uppemot 50 m, och inte mycket till amplitud heller. Vi snorklade en hel del, även lilltroll gav sig på det med lycka den här gången. Det berodde mycket på att jag upptäckte att det var fullt av små nyfikna firrar, kanske 8-10 cm långa, runt fötterna på trollen när de var i vattnet. Detta var de ju tvugna att se med egna ögon. När vi insåg att lilltrollet snorklade riktigt bra drog jag med henne ut på djupare vatten. Vi såg en hel del häftiga fiskar. Bl.a en sorts liten rödbrun sort med väldigt skuren stjärt. De var ganska sociala och följde med oss. En annan sort var gul och svart med lite blå och röda fläckar. Det är verkligen ett hinder att inte se orderntligt när man snorklar, jag MÅSTE skaffa linser till nästa tillfälle! Nåja, det är väl några år dit…

Efter ett tag i vattnet blev det kallt om ryggen, som var ovanför ytan, så vi la oss på stranden. Hyrde solstolar och ett parasoll för €5, det var det värt. Jätteskönt att bara slappa lite.

Framåt 18-tiden var det dags för ett sista dopp, och snorklande med lilltroll igen. Maken tyckte ”Det finns väl bara ett sätt att göra detta, antar jag” o tog min hand. Sen sprang vi ihop ut i vågorna o bara kastade oss i. Verkligen nåt jag aldrig trott vi skulle göra, det är inte hans stil direkt. Men det var en härlig upplevelse, det med. Stortrollet stannade på stranden, hon hade nyss varit i själv, men lilltrollen hängde med ut och snorklade igen. Vi såg mer fisk, och några spännande ställen där det gick upp bubblor från botten. Som en lokal soda streamer under stenarna. Man kan ju undra vad det var som låg där och ruttnade… Men det var vackert, och ett undervattenshus till kameran har letat sig in på önskelistorna nu.

När solen började försvinna bakom bergen bytte vi snabbt från badkläder och drog iväg mot Plaka. Alla säger att man har så fin solnedgång där. Nu lyckades vi inte hitta vart vi skulle ta vägen, den stan är mesta dels stängd för bilar, så vi slängde iväg oss till den gamla amfiteatern där maken och jag var häromdan. Där kunde vi precis hinna se när solen försvann ner bakom en klippö som ligger nordväst om Milos. I det sista kvardröjande ljuset tog vi en snabb titt där man hittat Venus-statyn, för det ville stortrollet gärna se. Inte mycket att se, en mur bakom ett buskage.

Vi vände bilen ner till Adamas igen, och jag tog med trollen in medan älsklingen lämnade tillbaka bilen. Vi ringde Annelie, så hon kom hit en sväng. Tyvärr hade hon med sig Konstantinos, som snart lessnade när han inte fick all uppmärksamhet. Där snackar vi bortskämd unge… Så Annelie stannade inte så länge, utan gick hem. Trollen har nu lagt sig, och jag och älsklingen är på väg mot sängen vi med. Imorrn är sista dan, då ska det packas o fejas, men vi ska allt försöka hinna med att bada en sista gång ändå. Får bli ett förmiddagsdopp nere på Lagada, så handdukar och badkläder hinner torka innan de ska ner i väskorna.

Fram på morronen märktes inte mycket av. Det var lite friskare vind och det verkade som om gräset återhämtat sig något. Men det mesta hade torkat upp. Jag var uppe vid 8 för att kolla väderprognoserna. De var eniga om nordlig vind de dagar vi är kvar, samt mer moln idag än kommande dagar. Vi bestämde oss för att ta en lugn dag idag. Eftersom alla var ganska trötta slöade vi lite längre innan vi bestämde oss för frukost.

Efter frukosten gjorde stortrollet klart sina läxor medan vi andra satt o läste. Därefter gjorde vi oss klara för en sväng på byn. Annelie tyckte vi skulle ta bussen till Plaka, men busstiderna var inte på vår sida så vi gav upp det. Det går inte lika många bussar nu när det inte är så många turister kvar. Istället käkade vi glass och strosade runt. Hittar fortfarande småbutiker som vi inte varit i förut.

När butikerna började stänga för siesta gick vi hem o började packa inför hemresan. Fick ihop en resväska klar och en annan halvfull. Det är fortfarande en hel del som vi inte har bestämt om vi kommer använda eller inte. När det som kunde packas var nere i väskorna bestämde vi oss för att gå till Lagada, den närmaste stranden. Även om vinden var lite kylig var det varmt och dumt att slösa bort en badchans. Stortroll kände inte för badande, så hon gick runt på stranden och kollade medan hennes föräldrar och syster tumlade runt. Det var inga vågor alls, istället roade vi oss med att snorkla. Det finns en sorts fiskar med silverfärgad rygg och ett vitt och svart band vid stjärtfenan. Dessa glänser som metall när solen skiner på deras sidor. De är dessutom inte speciellt skygga, simmar gärna med en när man snorklar runt. En annan sort är gul med svarta breda ränder, lixom tiger-randiga. De håller sig gärna lite djupare och jag ser dem därför inte så bra. Vi såg även nåt mal-aktigt som gräver ner sig i sanden. Det finns en del kul småfisk i stim som är väldigt snygga. Älsklingen såg en sorts plattfisk som la sig på botten och var helt sandfärgad, försvann helt mot botten. När jag snorklade runt på grunt vatten såg jag nåt eremitkräfte-liknande som bodde i en spiralsnäcka. Den var inte alls road av att jag ville ta upp den och visa för trollen, så jag slutade reta den. Även om den bara var centimeterstor viftade den med klorna, och jag ville inte bli nypt.

Till slut ledsnade resten av familjen på att jag kravlade runt i grunt vatten (jag ser ju så illa utan glasögon!) att de bad att få med mig hem. Motvilligt gick jag med på det, o vi gick tillbaka till hotellet o duschade. Det var dags för middag, så vi tog en sväng ner till Navagio, där Nikos jobbar. Som omväxling testade jag Souvlaki medan lilltrollet åt småfisk, stortrollet åt spagetti med sea food och maken valde Kalamari. Vi bestämde även att testa lokala ostpajer, samt att Annelie hade ringt Nikos och sagt att vi skulle ha grillad fetaost. Vi var ju proppmätta innan huvudrätten kom! Tillomed älsklingen, som varit emot fetaost tidigare, ansåg att den grillade var riktig smarrig.

Efter maten var det tänkt att vi skulle gå o kolla en keramiker som bara hade öppet på kvällarna. Men när vi väl kom uppför alla trappor var det såklart stängt. Istället gick vi ner igen till en smyckesbutik där jag tidigare spanat in ett armband i silver med emalj. Eftersom det är ett av få smycken jag inte skulle kunna göra bättre själv ville jag gärna ha det. Maken tyckte oxo om det, så jag fick det.

Trollen var leksugna, så vi hämtade Annelie och gick ner till en bar som ligger brevid en lekpark vid hamnen. Där tog vi en Irish coffee var, medan trollen lekte en stund. Som vanligt blev lilltrollet jättetrött, så pappa fick bära hem henne när vi gav oss hemåt.

Väl framme vid Plaka letade vi oss mot Tripiti och katakomberna. Vi hittade den gamla amfiteatern, men där pågick utgrävningar så vi kom inte så nära. Hittade en fin olivlund där vi fotade lite, och traskade upp till ett av de otaliga små kapell som ligger på alla kullar. Härlig utsikt över Milosbukten!

Därefter tog vi oss till fyndplatsen av Venus (Afrodite) men det var inte mycket att se. En tavla som på fyra språk förklarade att man hittat statyn där satt på en mur. Men, det var nära katakomberna, så vårt nästa mål var givet. Katakomberna var låga i tak och ganska mörka, men ändå värda besöket. Trapporna därifrån var värsta lårdödaren.

Nu var det helt klart lunchdax, så vi puttrade igång vårt lilla åkdon. Enligt den karta vi hade ska det finnas en restaurang i Klima, så vi tog oss ner dit. Plötsligt tog vägen slut och det var en kaj! Tur vi fick stopp på buggyn. Nån restaurang hittade vi inte, så vi tog oss mot Tripiti och Plaka igen. Hittade en parkeringsplats i närheten av ett matställe som såg hyffsat ut. Beställde var sin liten mix-tallrik, min med kött, makens med sea food. Jo, det hette liten, men det var massor mat! Orkade inte få i oss allt, och då åt vi ändå av snålhet mer än vi eg ville ha. Köttet var helt okej men sea fooden var ganska tråkig. Kanske är vi bortskämda från stället där Nikos jobbar…

Efter att ha ätit oss mer än mätta skrämde vi igång buggyn igen och skramlade iväg mot Mandrakia. Planen var att kolla in Mandrakia, Sarakiniko och Pollonia för att se vad som var bäst lämpat för en heldag på stranden. Vägen ner mot Mandrakia var brant och bilen dog flera gånger. Tja, inget problem, det sparade ju soppa. Sista gången den dog vägrade den dock starta igen. Totalt stendött, ingen reaktion alls när maken vred nyckeln. Men det rök.
Vi lyckades rulla ner till en parkering, i närheten av en jättemysig liten badstrand. Ringde till biluthyraren som bara frågade om det fanns soppa – jadå, det fanns det. Okej sa han o lovade att skicka en gubbe. Ca 20 min senare kom en liten gubbe i blåställ, som inte pratade engelska alls. Älsklingen hade vid det laget identifierat felet till en kabel som gick från batteriet. Det som rök var isolering, uppenbart kortslutning av nåt slag. Inte vårt fel iallafall. Vi fick skjuts av den tyste gubben tillbaka till Adamas, där vi fick en ny buggy. Denna hade full tank och betydligt piggare motor.

Eftersom vi nu var tillbaka i Adamas ändrade vi lite på våra planer. Vi tog vägen utmed bukten och kollade in stranden där. Den var inte helt dum, men inte jättebra heller. Skulle kunna funka för en heldag om inget annat kunde hittas. Halvvägs runt vände vi och bestämde oss för att trots allt ta oss mot Pollonia ändå. Det är en stad på öns nordöstra udde. Vi gav oss iväg med vår lilla äventyrsbil och fascinerades gång på gång av utsikten. Ena stunden var det garage ingrävda i berget, nästa var det milsvid kust med klippor. Havet var klarblått med turkosa inslag och det var grymt vackert.

Väl framme i Pollonia konstaterade vi att stranden var mitt i byn. Det var sandstrand med små träd, perfekt för att ligga o slappa hela familjen. Det fanns gott om små söta snäckor och fina stenar. Kort sagt skulle vi kunna ha ett paradis där. Maken o jag hoppade i för en kort simtur, det blåste från land så det var inga vågor alls. Jag hittade några fina släta stenar som jag ska ta hem för att försöka göra smycken av, planen är att lära mig innefatta dem i pärlor eller chain maille.

Efter badet vände vi motvilligt hemåt. Vi tänkte hinna med Sarakiniko också, bara för att se vad det var för ställe. På vägen hittade vi plötsligt ett riktigt häftigt område med klippor, vatten och grottor. Det var uppenbart lavasten överallt, och bara en kort strand, men det var sååå coolt! Som drakgrottan vid Kleftiko, fast större. Det låg ett par på den lilla stranden, men vi tänker att om vi bara kommer dit tidigt imorrn kan vi ha den för oss själva. Lagom avstånd att ta en lunch-paus och åka in till Pollonia för att käka.

Glada fortsatte vi mot Sarakiniko ändå. Det är ett ställe som finns med på massor vykort, så vi måste ju se det. Och det var värt massor! Vita sandstensklippor i vindslipade formationer med en långgrund vik i mitten. Det var nästan ofattbart att något sådant kan finnas. Risken är att där är mycket folk såklart, men kan man bara få en bra plats att lägga sig på där är det nog så nära ett eldorado man kommer i den här världen.

Nu vände vi hemåt igen. Slängde in våra saker på hotellet och åkte förbi hos Annelie för att säga hej till trollen lite. Åkte sen vidare ner på byn för att lämna tillbaka vår lilla äventyrsbuggy och gick tillbaka hem till Annelie igen. Hämtade upp troll och deras saker och gick för att äta mat. Annelie rekommenderade ett ställe där hon tidigare jobbat, och det var helt okej. Trollen åt såklart Kalamaris igen, jag åt grillad svärdfisk o maken åt kött. Vi är nog bortskämda från stället där Nikos jobbar, för det var inte alls lika bra mat. Det var bra, men inte så suveränt som på det andra stället.

Väl hemma på hotellet ramlade trollen i säng o slocknade fort. Jag o maken är något dammiga efter vår färd i beach buggy på sandiga vägar, så nu är det duschen som väntar.

Vi lovade henne i våras att när hon fyller år ska hon få bada i havet. Så idag var det bad som gällde. Vi gick upp i hyfsad tid och började med att sjunga för födelsedagsbarnet. Hon fick en liten nalle hon sett och förälskat sig i. Sedan åt vi frukost och gick för att bada. Det visade sig gå vågor idag, vilket uppskattades av den nyblivna sexåringen och hennes föräldrar, men inte av storasyster. Denna klagade på att det var kallt, men till sist kröp det fram att det var läskiga vågor. Istället satt hon i strandkanten och plockade med stenar. Lilltrollet är ju mer vild än tam i vattnet och plaskade sig ut på djupt vatten, helt förlitandes på sina armkuddar. Vi lekte i vågorna ett tag innan vi gick hem och snabbduschade. Därefter blev det en tur på stan och besök i alla leksaksaffärer vi hittade. Det var dock stortrollet som hittade nåt, ett hårband med solskärm, helt rätt för henne.

När vi blev för varma, det har varit grym luftfuktighet idag, gick vi tillbaka till hotellet för lite fika med vattenmelon innan vi gick tillbaka till badplatsen och slängde oss i på nytt. Nu vågade även stortrollet bada lite, när hon fick hänga med mamma och hoppa i vågorna. Lillan var inte lika kaxig eftersom vi glömt armkuddarna. Men hon plaskade på bra ändå.

Efter ett tag gav vi oss, och gick tillbaka för ny dusch och ombyte. Vi tog vägen förbi Annelie ner till byn och åter till restaurangen där Nikos jobbar. Tjejerna bestämde båda att de ville ha kalamari (små bläckfiskar) medan jag o maken tog det Nikos rekommenderade. Älsklingen fick några småfiskar som såg mest ut som kattmat eller agn medan jag fick en helgrillad större firre. Ingen aning om vad den heter, men den var gôr-go’. Istället för efterrätt gick vi hem till Annelie som hade köpt en tårta. På vägen dit hoppade vi in i en av alla turistbutiker där stortroll köpte en solhatt till sin syster.

Lilltrollet fick en klocka av Annelie, likaså fick stortroll. Lilltrollet fick även presenter av Nikos brorsdotter som bor ovanpå. Sofia träffade jag förra gången jag var på Milos, då var vi båda 9 år. Nu har Sofia en son på ca 4 år som tycker det är jättekul att få två stora svenska töser på besök. Kul hur historian upprepar sig. Medan vi satt o pratade med Annelie hängde tjejerna med Konstantinos upp och lekte. Språk verkar inte vara ett hinder i den åldern.

Nu väntar vi på det åskväder som lovats komma in. Enligt den senaste rapporten är det kanske inte åska, men väl regn under natten o imorron. Trollen ska vara hos Annelie imorrn medan jag o maken hyrar en beach-buggy för att se oss omkring. Hade tänkt hyra moppe, men allt som finns här kräver MC-kort, o det har ju ingen av oss ännu. Det är planen för nästa sommar.

Turen började utmed buktens östra kant, vi såg små fiskebyar där husen hade stora dörrar, för att kunna dra in båtarna. Såg katakomberna på avstånd, med Tripoti och Plaka ovanför. Fyndplatsen för Venusstatyn är på andra sluttningen, ska försöka ta oss dit med bil nån dag. I buktens mynning ligger en ö som grekerna tycker ser ut som en björn, fast vi tyckte mer den liknade Gävlebocken. Antar det beror på vinkeln man ser den ur.

Vi korsade sedan bukten och fortsatte på öns västra utsideskust. Vågorna gick höga, fast det inte blåste mycket. Eller höga, det var nog vi landkrabbor som tyckte det. Det gungade lite. Lilltrollet klarade sig fint, men maken tyckte det va jobbigt.

En bit ner på västkusten ligger ett ställe som kallas Sykia. Där är klippor i vitt, gult och svart med häftiga kontraster. Där stannade vi för att bada. Vi simmade, med lilltrollet bogserandes, genom en grotta, rundade klippan och tillbaka till båten. Älsklingen hämtade våra snorklar, men stortrollet orkade inte simma mer, så hon stannade vid båten. Vi andra tog ett till varv genom grottan och såg hur djupt det var. Massor av små fiskar, och säkert fler som jag inte såg. Jobbigt att inte ha full syn, jag borde VERKLIGEN skaffat linser innan den här resan!

När alla var uppe på båten igen ställdes det fram ett stort fat med frukt – vindruvor och meloner. Nån sorts grön melon jag inte kände igen, men som var underbar. Vi åkte vidare, jag smorde in trollen med solskydd på nytt och hann börja smörja in mig själv. Då var vi framme vid nästa stopp – Kleftiko. Det är massor av grottor där, små och stora. Namnet kommer från grekiskans Klepto som betyder tjuv. Tydligen var detta förr ett tillhåll för pirater som gömde sig i de stora grottorna. Med sina snabba båtar (tolv slavar som rodde lätta båtar) kunde de sedan ge sig ut mot de större fartyg som gick till och från Kreta.

Thalassitra låg för ankar medan kapten Stamatis tog med ett gäng passagerare på en grott-tur med en mindre båt. Vi åkte bl.a in i en grotta som kallades ”dragons cave”. Den var väldigt smal och lång och längst där inne vidgades den lite. Det mullrade från berget, lät som en drake låg och sov där. Samtidigt lyste det i vattnet av några alger. Maffigt!

Väl tillbaka vid Thalssitra badade vi igen. Stortrollet var fortsatt trött och orkade inte så mycket. Hon försökte snorkla men vågade inte inte riktigt. Lilltrollet vågade, men hennes cyklop var för stor och tog in vatten hela tiden. Så jag följde stortrollet till båten igen medan maken o lilltrollet snorklade bland stenar och klippor. De såg många spännande fiskar. Tillsammans simmade vi genom en grotta och tillbaka i en annan. Jag hade lilltrollet på släp. Hon hängde tag i mitt bh-band och gjorde bentag själv. Funkar väldigt bra att simma på det viset. Det var djupt hela tiden, men det salta vattnet gör det lätt att trampa vatten.

När vi badat klart serverades det lunch på båten. Vi var utsvultna och högg i oss rejält av den goda maten. Traditionell grekisk mat, jag har inte en aning vad det kan hetat, men vansinnigt gott.

Båten vände sedan hemöver igen. Vi stannade för en ny badstund vid Kalogries, ett härligt långgrunt ställe med bara sandbotten. Vattnet är helt klart, man ser botten hela tiden även utan snorkel. Älsklingen snorklade en stund medan jag o trollen satt i det varma vattnet inne vid stranden och bara njöt. Det var härligt varmt och soligt med lätta vågskvalp.
Det blev ytterligare ett stop på vägen hem, vid buktens västra kant, men då ville ingen bada. Vi satt kvar i fören på båten o bara hade det gott. Blev bjudna på stora bitar vattenmelon. Vi var nu ganska trötta och tog det lugnt.

Båten vände tvärs över bukten tillbaka till Adamas. Vi var trötta, men tog oss ändå en glass på glasscaféet. Har man lovat en glass om dan så har man. Vi tog vägen via Supermarket hem, köpte med oss tortellini och fetaost att ha till kvällen. Rejält trötta lagade vi mat och åt innan vi alla kröp till kojs o slockande.

Efter frukost slöade vi mest. Lilltrollet var sur, hon fick inte spela NDS. Så hon surade. Det hjälpte inte. Framåt lunchtid släpade vi oss iallafall ut i solen. Trollen testade en lekplats i närheten, sen gick vi på sightseeing. Hittade var Milos Webcam sitter. Såg massa osannolika planteringar, de måste vattna ihjäl sig här. Stortroll pratade med några förvildade katter, såklart. Den tösen o katter, det finns en koppling som vi vanliga dödliga inte fattar. Ute i bukten låg ett stort kryssningsfartyg som det gick pendlarbåtar in o ut från.

Senare på eftermiddagen badade vi och låg lite och solade. Det var inte lika varmt i vattnet, men ändå skönt. Älsklingen hade köpt sig snorkel o cyklop, det var jag såklart tvungen att testa. En mycket spännande sak! Han simmade själv runt en hel del och kollade in alla tappade ankare som låg där. Trollen testade lite, med det va för stort för dem. Efter badet duschade vi snabbt o tog oss ner till byns centrum. Köpte en solhatt, sån där äkta tantig hatt som man tänker sig att amerikanska tanter på kryssning har. Men maken säger jag va söt i den, så den funkar. Köpte även snorklar o cykloper till oss tjejer. Kan behöva dem, vi ska ut på en rundtur med båt imorron.

Käkade middag på restaurangen där Nikos jobbar. Trollen delade på en stor tallrik pasta med seafood som de älskade. Jag åt kalamares (bläckfisk) och maken åt räkor i saganaki (tomatsås med fetaost). Utan tvekan bästa bläckfisk jag ätit, underbart! Avslutade med kaffe o glass på ett café ihop med Annelie medan trollen lekte i en lekpark brevid. Inga äventyr, men väl en härlig semesterdag.

foto: stortrollet

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör, kommer det till Regnbågsbron. Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken, och våra vänner har det varmt och skönt. Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör; de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak; de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar. Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva. Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare. Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet, och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans…

Författare okänd.